Att vara läkare i Homa Bay Kenya 2007

Många av patienterna är barn. Att vara vit och läkare kan för en del barn vara skrämmande men ofta är barnen först mest förstummade när de ser en vit människa för första gången.


Efter en stund brukar det lossna – precis som i Sverige!

 

Två gånger i veckan jobbar man i riktigt hus som här på bilden ovan och tre gånger är man i lerhyddor.

Man lär sig snabbt att uppskatta ett riktigt cementgolv och undersökningsbrits. Precis som i Sverige har många barn öroninflammation!

En stor tillfredställelse som läkare är att det går så snabbt i bytet av patienter.

Som läkare kan man njuta av att hela tiden få använda sitt stetoskop och sina händer. Organisationen i det lilla teamet är effektiv och inget behöver göras två gånger.

I jeepläkarteamen är redan de fina managementprogrammen, som t ex Toyota-modellen och Lean Healthcare genomförda så att bara det som är värdeskapande för patienten görs.
Men det vet man inte om i Kenya - they just do it!

Lerhyddorna eller lerhusen som man kanske skall kalla dem när de har korrugerat plåttak, lånar jeepläkarteamen ofta av byskolorna.

Skolväsendet är utbyggt och alla barn i Kenya skall ha tillgång till viss skolgång.

Att få låna lokaler i skolorna gör att man träffar många friska skolbarn men också engelsktalande lärare.

Ibland ber lärarna att man skall komma in i klassrummen och hålla en liten miniföreläsning. Det gör man ju gärna, om det finns tid, för det finns en oerhörd värme och positivism på skolorna.

Lunchen äter teamet tillsammans efter att patienterna är klara – vilket kan bli ganska sent på eftermiddagen.

Ugale som är en majsgröt är det vanligaste. Efter att man noga tvätta händerna äter man med högra handen ur samma skål.

I början hade jag litet svårt med detta bland annat eftersom jag är vänsterhänt. Men efter ett tag gick det alldeles utmärkt och hungern är ofta bästa kryddan!

Vissa fredagar är det After Work. Då hör det till att doktorn bjuder på en Cola och formfranska på en taverna.

På bilden ser ni att formfranskan äts utan smör eller pålägg med plasthandskar som man får av kyparen.

Efter en dags arbete kan det smaka vidunderligt gott med denna kombination som vi kanske inte just beställt in på en restaurang i Sverige!

[ © Poul Kongstad | Webbdesign: Lillgrund Media ]